Vaggande kommer jag in i vardagsrummet med en enda fråga i tankarna. Vad ska det här betyda?! Mitt i vardagsrummet, panikslagen, vill jag skrika, men skriket dör på mina läppar utan att kräva en värdig begravning. Panikslagen springer jag ut i trädgården och börjar timra en värdig kista med nyutslagna kvistar för den döde, gräver en djup grav bland de gamla rosorna, sänker kistan i graven och börja läsa upp några verser från en för mig okänd helig bok; Det är fullständigt meningslöst att kämpa emot, du vet väl att allt detta inte ha något att betyda.