Visst man begriper att upp i åren man har hunnit
då en efter en av ens kamrater nu försvunnit.
Ja ibland kan tyckas att tiden alldeles på tok'e,
och man får känslan vara Tor hos Utgårdaloke.
Då man mot Elle omöjligt en kamp kan vinna
utan bara känner krafterna från en försvinna.
Att ej planera för sin ålderdom tycks vara bäst,
då det verkar som att köpa havre till en död häst.
Och eftersom Du plötsligt där kan stå med ändan bar
så Carpe Diem, njut och gläds åt stunden som Du har.