När jag kommer till vintervattnet har jag gått till fots länge. Du tar min hand och leder oss över stenarna. Kan man säga ’ja’, för alltid och alltid. Innan jag kom hade jag vattnat planteringarna i regnet och låtit kroppen bli kall. Det finns en skönhet i det fula och jag vill inte vara utan det. Hur ska jag annars se det vackra.

Svalorna flyger högt i kväll. Det finns inget att vara rädd för älskling.

Du går till fots över våra marker i vita kläder. Jag är osäker på hur många planteringar du vattnat i regnet. Men jag vet att du har. Och hur ska du se det vackra. Annars.