är det för att livet levs långsamt,

som när en lång rad stillbilder väcks till liv 
genom att visas blott en kort stund
och sedan snabbt bytas ut

som vi har så lätt att missa det?

att rasera det goda andra skapat
går visserligen fort
men förbättringens frö tar år att gro
och ett decennium att växa sig livskraftigt

så jag försöker att inte vara för otålig med mig själv
inte vara för otålig med min omvärld
när de snabba resultaten uteblir

Påminner mig att livet upplevs både snabbt och långsamt
både i nuets tidlöshet
och i reflektionens tidsmättade återblick

Frågar mig: Vad är mitt nästa steg?