Jag vill vrida oss i tusen skimrande 

förgöra det vackraste det onda 

du dödar mig med godheten jag aldrig 

lyckas känna inför i det som kallas allvar 

kom hit och slåss bli reaktion jag ska 

bjuda dig mitt livs match 

klösa ur dig ögon mun vrida halsen 

älska dig med tunga över lemmarna dyrkade 

än dyrkar du förbjudna längtan i dess 

hat vemod över sorgsen jord grusade 

spår längs tidens knapra berggrund 

ingen ser mig nu och håll mig hårt nu 

inget öga tåras likt din du hatade älskade 

du alltet ingen ser mig och jag anar sorgen 

din din sorg över ögats notering den 

saknade visst gör du gör du saknar mig 

likt jag och handen lämnades skriften 

milsvid ifrån uttryckets ärligaste punkt 

så trött av sorg flämtade ett sprucket glas 

av längtan efter bit på bit på bit att fästa

samman som att gjuta foga utan pusselbitar

famla.