Stimulans för såväl själ som kropp. Såväl utlevelse, passion och utbrott. Att få berätta för någon som inte ens behöver hålla med eller förstå. För hur skulle annan kunna förstå en formlig o som hemlig brand i ens sinnen? Hur varje fiber i ens kropp brinner av längtan av få och kunna verka. Även om en lösning på ens problem vore möjliga. Skulle det vara som att spränga bojor vilka håller hjärnan fången? Kan ens någon stimulans få ens sökande att bära frukt? Att finna en som delar din resa? Om ens delvis? Som kan skänka din oro, frid och lugn? Vad du kan finna är kanske bara svar för stunden. Inte hela svaret heller. Kanske är du som en samlare sade om ett sökande. Det är sökande efter svar som stimulerar. Att få ett svar, här och där, är kanske målet. Men sedan återstår ju ändå ännu en resa. Ännu ett sökande. För att stilla en eller annan passion. Även om du skulle ha mål, medel och en eller flera med dig i din mission. Skulle det kunna få dig att finna ro? Eller ligger din passion i att få rasa ut, få som förlora kampen mot en ändå som obesegrad? Inte ens då kommer du kanske att bli nöjd, som utmattad. Nej, lösningen ligger troligen i att bli nöjd eller i alla fall skapligt färdig. Och sedan ha som nya utmaningar att söka. Kanske fler som du reser med eller tävlar mot. Hur mycket av tävlan blir det verkligen om någon eller några fuskar sig till målet? Kanske är målet bara ett sätt att vinna. Säkert har olika tävlande olika mål med sitt möjliga deltagande. Exempelvis din plötsliga upptäckt om, att det egentliga syftet var ett annat än ditt eget. Även att ge upp i tid, att starta en egen resa, som bara är just egen, kan ge din passion tillräcklighet, utrymme, luft.