[under]

skicka hjälp

skickahjälpskicka
hjälpskickahjälp
skickahjälpskicka

S

K

I

C

K

A

H

J

Ä

L

P

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

skickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälpskickahjälp

SENARE SKULLE MAN TALA OM KÖTTIDER,

MEN HON VAR FORTFARANDE EN BLOMMA.

[tidigare]



”Nu är det bärgartimmen,
ringdansarna slår ut som kalvskällor mot

en kvinna som du,
tolkad med rivjärn och

rostömmad som ett underbarn,
hon var gåvohjordad sedan floden:

efter mig, slagen”



(man skrev dig rödare,
förlusterna avstavade och

pulsen en friargåva,
vad blodet inte har bett om;

kroppshåligheter
är som söner,

viskningar genom luftrör:
minns oss)

[hjärtat,

hjärtat,

hjärtat,

hjärtat]

”Man kan vittra dina ben
som ett järtecken,

varför vi kommit vildridna
som koppor;

solen kommer gå upp i västerläge,
bendriven och ångerfull:

skottet,
tig eller våld”



(kvinnor med sådana hjärtan
slås som drivved,

vad som är kvar efter böner
om hjältar:

hon är redan bräkt,
bruten som en vindil,

piruetten uppfläkt)

[binder henne med tagel,
hålvenen uppslagen:

människor,
de borna plockarna]

”Du såg min ryggrad kluven,
varför jag grävde ned dig i ditt solsken;

en kvinnas kropp är en klåda,
handflatan som ett virus:

du trodde att jag skulle älska dig,
binda mina vener till smycken

kring din hals,
se dig”



(i så djupa träsk måste hanen kvävas med svavel,
varför vissa kvinnor luktar av grävlingar

som en våldsdom,
i min blodskåra ett tecken:

finner man kroppen,
ligger offret bredvid)

[solskenet,
den stora separatören:

flytta dig, vägg,
hon ska passera]

”Din lyckobringare, alla käftar
som sökte dig,

käppen i strupen,
hur en vitsippa böjts

av horderna som lämnat dig,
prinsessan av rovet:

gräslarverna visste inte ditt namn,
men du var något enastående”



(geväret rinner av slåtter,
leddjuren skrålar:

kvinnan vet inte hur man har druckit henne,
trolovat henne till

pojkars öppna munnar,
hjärtsnaran,

min lyckobringare)

[”jag ska skydda dig”,
munnarna stirrar:

en man dunkar torrare,
gror över henne]

”Du gjorde min taggtråd lite svår
att hålla ifrån dig,

mitt kungarike bland rovor
när gräset fläckar sig under

moderörten, de kvävs som grisstrupar,
lukten av kvinnoämnet:

det är inga bestar som rinner ur dig”



(jag undrar hur dina lårben
ser ut utan mig;

vi måste fylla henne med hartassar,
se om hon knipsas

av folktyngden,
segraren, der Erfüller:

du och jorden,
ingenting emellan)

[bärgar henne uppdämd,
maginnehållet som klagan:

se mig]

[senare]

[hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat
hjärtathjärtathjärtathjärtat]

                      se

                                                                                       mig

                                                                 se

                                                                                                                                   se

(flytta dig, vägg: jag ska passera)