Väl vill du moder, dessa fria andetag 

Denna underlåtelse  av flykt 

Jag behöver aldrig springa hungrig över

kontinenten med mitt barn.

Jag har en bukett Lijekonvaljer på mitt bord,

vita som sagan all.

Min sten från bröstet lägger jag vid ditt, moder.

Jag låter tacksamhet sången höras högt

Det ordlösa fyllas av all deras färd deras nöd 

Min jojk.

För dem. För dem.