Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tag plats, dörrarna stängs

 

Jag vill av, öppna dörren åter.

Låt mig slippa ut, här står jag och gråter

Vilse har jag vandrat, vilse har jag farit.

Vet inte var jag ska, vet inte vart jag varit.

Märken på min hals, nån har gjort mig illa.

Jag måste härifrån, kan inte vara stilla.

Varför står ni bara, där och på mig glor?

På mina blodiga kläder, och söndertrasade skor.

Jag ÄR en människa, precis som du.

Kan ingen av er hjälpa, jag behöver någon NU!




Bunden vers (Rim) av Charlii
Läst 291 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-07-04 09:05



Bookmark and Share


  Nils-Robert
Bra diktat om hur livet kan se ut utan att omgivningen lägger märke eller reagerar. Bra metaforer.

2017-07-05

  Nils-Robert

2017-07-05

  Ulf D VIP
Det är rubriken som får tankarna till när ibland livet förmodas gå på räls mot en okänd riktning, det är dags att kliva av, ta ett annat spår. Nära till hands att formen förstärker rörelsen framåt utåt. Versalerna, insikten att det är flera i samma tåg(sits).
Men det är ordet "blodiga" som lämnar kvar en obehaglig tanke, bra!
2017-07-04
  > Nästa text
< Föregående

Charlii
Charlii