Får man se sjögången i Grötösundet,
då blir man varse kraften hos ett hav.
Och ser man brotten sen vid Kårögrundet
färstår man månget skepp där gått i kvav. 
Men i Bohuslän, där plägar man se havet
både som fiende och bästa vän
Och trots att liv den ena dagen taget,
kan det strax kärleksfullt vara igen.

Visst drabbat sorgen mången fiskarstuga
då sjön av folket tagit sin tribut
Ett epitafium i sten fått duga
att rista in ett värdigt attribut.
Där manligt kärvt står hugget i graniten,
en enkel text med denna vittnesbård;
"Mot havets makt vår Älskade var liten,
hans liv blev ett av västanstormens skörd." 

 Men så en dag då lyckan återvände,
och samma hav, som nyss ifrån dem tog
nu givmilt var och rika fångster sände
Så fru Fortuna åter mot dem log.
Och där vid Söö's lavbevuxna klippor
sågs pensionärer fiska upp makrill
medan bland tjärblomster och starrgräsvippor
en färskock fridfullt betande gick vill. 

Och längre norrut, just där vid Barberara'n
satt "Lappen"? ensam där i sin roddbät,
och ropade till oss, när vi passerara'n
"Hallå där Olle, har du nogge fått?"?
Och så kom Stette-Karl där uti ekan,
i bussarong som nog en gång vart blå
Att det är han, det rådde ingen tvekan,
för bara Stette-Karl kan skôdda så. 

Gick man till Putte, sen i fiskaffären
så förbereddes det för dagens rök,
och ingen fick då ducka för besvären
eller tycka det var för mycket stök.
Sedan vid sjutiden strax innan kvällen
då makrillen just var färdigrökt,
flockades folk just där av alla ställen
för att få sig en smakbit - helt utsökt. 

Ser man så upp mot bergens alla skrevor
ses där en skön och riklig blomsterprakt,
där björnbärssnåren sträcker sina revor,
så blir ens hembygd till gudomlig trakt.
Och att på kvällen se hur solen sänker
sig stor och blodröd ner i kolsvart hav
då är det inte utan att man tänker:
"I sanning, här så vill jag ha min grav"?.