Jag skulle kanske köpa ett vackert hus,
på en kulle,
med en sjö där nedanför.
Det skulle vara rött, och vitt, och vara omgivet av grön skog och tystnad. Vackra gamla träd som sett tusentals hemligheter formas och dö genom åren, och blommor som fläckar fältet i färgstänk. Ett färgglatt, fräknigt landskap i ro. En vacker himmel. Solsken.

Jag skulle nog ha en hund, och en eka och skriva en roman om styrka, kärlek och lyckliga slut. En hjälte och en hjältinna, och kanske skulle han påminna lite om dig.
Jag skulle kanske tro på godhet, på att det goda besegrar det onda. På att lita till ödet.

Jag skulle spela munspel och sitta vid en lägereld och tyda tecken i röken som egentligen inte finns, och drömma om idealism och naivitet. Jag skulle sjunga högt och bada naken. Skrika och tjuta. Leva bara för just den här sekunden.

Livsleda är en allvarlig diagnos. En aggressiv sjukdom av grått och hopplöshet. Kanske överlever jag inte ens tills imorgon. Men vad är det de säger..?
"Det är bättre att ha drömt och krossats, än att aldrig drömt alls"?
Något i den stilen är det. Kanske håller jag inte med.