Nu spirar nytt liv, ett litet frö som gror i dig.

Din kropp den blir så stor,  och du vill skrika NEJ!

Ingen ser signaler, på att nåt är fel.

De pratar ju om lyckan, du har i livets spel.

Du känner bara oro, och vill dra därifrån.

Du visar inget utåt, och står där som ett fån

Smärta, skrik och kramper, sedan är du mor.

Du ska nu va lycklig, det är vad alla tror.

Du vill inte va med, men ligger där och ler.

Inuti dig rasar stormar, som ingen annan ser.

----------------------------------------------------

Nu är jag 48, jag börjar förstå hur det gick till

Bli mor till ett oönskat barn, är inget som man vill.

Det förklarar så himla mycket, och först nu kan jag ju se.

Du ville aldrig ha mig, men lät det ändå ske.