Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag bodde i dig

Nu spirar nytt liv, ett litet frö som gror i dig.

Din kropp den blir så stor,  och du vill skrika NEJ!

Ingen ser signaler, på att nåt är fel.

De pratar ju om lyckan, du har i livets spel.

Du känner bara oro, och vill dra därifrån.

Du visar inget utåt, och står där som ett fån

Smärta, skrik och kramper, sedan är du mor.

Du ska nu va lycklig, det är vad alla tror.

Du vill inte va med, men ligger där och ler.

Inuti dig rasar stormar, som ingen annan ser.

----------------------------------------------------

Nu är jag 48, jag börjar förstå hur det gick till

Bli mor till ett oönskat barn, är inget som man vill.

Det förklarar så himla mycket, och först nu kan jag ju se.

Du ville aldrig ha mig, men lät det ändå ske.

 

 




Bunden vers (Rim) av Charlii
Läst 269 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2017-07-05 08:43



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra beskrivning på känslor som aldrig går att se - men kan anas, som stormar!
2017-07-05

  Ulf D VIP
Oj, och plötsligt blir det självklart att orden skall hålla sig till en form, berättelsen talar om det.
2017-07-05

  Nils-Robert
Känslostormar av något som aldrig skulle ske.
2017-07-05

  Valter Örn VIP
Starkt känslomässig dikt !
2017-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Charlii
Charlii