Jag försöker uppträda politiskt korrekt, vill så gärna drömma om att också jag är med och räddar världen från orättvisor. Det är berusande att känna sig snäll och upplyst i en rymd av möjligheter.

Jag skriver ett manifest om att det inte finns några skyldigheter, utan endast rättigheter för oss varelser på Tellus. Avslutningsvis ömhetsbombar jag en feminist, men då tar det hus i helvete.

Jag ropar efter närmaste psykolog eller präst eller medmänniska, men ingen kommer till min undsättning. Det här hade jag inte alls tänkt mig när jag började på Studiefrämjandets skrivarkurs.

Jag förklara förtvivlat att jag inte alls är en populistisk mansgris som klätt ut mig till Teskedsgumman för att få ligga mera. Klart jag börjar gråta, då feministen skrivit om hur skönt smisk Skalman ger.

_______