Vik hädan, svarta syster

så strokedrabbad och dyster

så darrhänt vid rollatorn

och mamma bara tjatar:

så synd det är om henne!

men du, minsann, har vänner!

vik hädan och var tyst

för jag har också lust

att njuta utan lusdräkt

att inte be om ursäkt

Att lyssna till de döda

kan stundom liv förröda

man har sitt eget öde

Vik hädan, alla vänner

som tror att ni mig känner

men bara vill ha kakor

fastän jag inte bakar

och klagar på min karl

tycker att jag är svag

som låter mig förtryckas

kom hit och gör ett ryck va

och hjälp mig nu i stället

för att stå där och gnälla

Att lyssna till de dumma

som sitter still i rummet

kan stundom klok förstumma

Vik hädan, stearinman

du tror du är en fin man

som styr och komponerar

men du bara domderar

och du kan inte lyssna

förstår ej att jag tystnar

du hotar med att skära 

av strängarna de kära

jag höll bort handen själv

för jag fick ingen hjälp

Att lyssna till de fulla

kan stundom vara guld ja

men också mög och mylla

Vik hädan, grymma drömmar

ni ser väl att jag sömmar

mitt ödestyg så gott

jag kan med denna lott

som jag har fått till skänks

ni vet ej hur det känns

att vakna med en kniv

på strupen i ett liv

som dock är verklighet

med pannan blek och het

Att lyssna till en dröm

det gör en ofta öm

blott allt för samvetsöm