Du ger mig allt av dig,
som jag nu håller kring mitt hjärta.
Alla delar är mig,
som de en gång var du.
Nu är alla de hysteriska utbrott,
känslor och ord
en del av mig,
nu när du inte är en del av mig.
Men ändå står du vid min sida,
följer mig likt en skugga,
smeker mig ömt över ryggen
och jag håller dina döda ben,
det som är kvar av dig efter
54 år under jord.

Håll mig ömt,
som jag håller ditt minne
i mitt hjärta.
Älska mig, som jag älskar dig
och dina ord, din död,
det som en gång var du,
som nu lever vidare genom mig.

Sylvia, jag hade aldrig klarat mig utan dig.