jag låter mystikern
måla slutna ögon på min panna

mjöldryga i sädesfälten
kroppen tung mot marken
en skyddande cirkel runt mig
en obruten linje

jag vänder ansiktet mot öster
dricker vattnet som kommer från
myren
smaken av metall

och jag vet att du följer mig nu

mjölkört
kryptogamer
korpens ungar som ropar över hygget

långt senare
vadar jag ut i sjön
regnet viskar över den gula
ogenomskinliga ytan

håller händerna i det kalla vattnet

kompassnålen snurrar
och mystikern tvekar vid labyrintens ingång

klardrömmer igen
vaknar först framåt kvällen
tusen år äldre