I min barndom, som inträffade under 2:a världskrigets senare år, gick jag i folkskolan. Där hände det ibland att vi fick sjunga under ledning av en äldre lärare, som såg sig som huvudlärare.

Denne lärare gick i folkmun under namnet "Musse" (Mussolini),vilket skulle antyda hans sätt att vara och bete sig på. Jag såg en gång hur han kallade till sig en elev till skoltrappan och gav honom hemska örfilar som avslutades med att lyfta honom i örat så att han hängde där sprattlande.

Hur som helst; vi fick sjunga "Kristallen den fina", och jag minns att jag istället för "och älskogsblomma", sjöng "och en skogsblomma". I den åldern hade man ju ingen aning om vad ordet älskogsblomma kunde antyda.

Till saken hör också att läraren, som det ryktades om, var förtjust i en ensamstående lärarinna, och de hade hemliga möten vid postfacket på poststationen. 

I efterhand kan jag se lärarens val av "Kristallen den fina", var dikterat av hans kärlek till den unga lärarinnan. Och beträffande lärarens krigiska väsen, var det inte så märkligt att hans son blev general.