det är överallt jag känner
huden, håret, tungan - allt spänner

det väller fram en flod i ögonvrån
när jag vet att för gott fälls ridån

att ta adjö av den man håller av är svårt
alldeles outhärdligt, inget nytt att dela som blir vårt

nånstans kommer hoppet om återseende som det står skrivet
för jag är så förtvivlat rädd för alternativet

för varje dag blir alla minnen mera suddiga
det som sagts och gjort blir mera luddiga

men ändå så finns en inre tro
på att tiden kommer att ge mig ro

inget kan ändå ta bort mina känslor för dig
eller den betydelse som du är för mig

lycka till på färden till vidare öden och äventyr
och låt oss hoppas vårt korta liv bara är en ouvertyr ..