Inom fyra blå väggar
med tak över huvudet
och låsbara dörrar
lever jag

med värme om vintrarna
svala vindar tar sig in
genom ventilerna
om somrarna

öppnar bara fönstren
vid akuta nikotinsug
jag motstått så länge
att inte ens farorna
i världen utanför
har en chans

vemod
ställer mig upp
lätt berusad

med inbillad självsäkerhet
och en cigg mellan framtänderna
lägger jag handen mot handtaget

om så bara
en nattfjäril
vågar sig in
ska den dö

knogarna vitnar
när jag tar i
och i samma stund
som fönstret slår upp
slår dörren igen
bakom mig

jag skriker till
hjärtat slår sådär snabbt
som i mitt förra liv

förvåningen ligger kvar i luften
blandar sig med cigarettröken
det var så längesedan
jag hörde min röst