Måsarna skrek i natten
som voro de medvetna om vad som hänt

I husvagnen var det blickstilla
men inte bäcksvart

Jag kunde snarare känna gryningsljuset
åter igen sakta uppenbara sig där utanför

På den annars så tomma
tysta parkeringen

Mamma grät nog där inne
Morbror också
Mormor kanske skrek värre än måsarna

Själv ligger jag bara här och tänker
Nu är du äntligen fri