"Jag minns den dagen då något
inträffade, men inte vad som hänt
en känsla, något hemskt, något jag
inte förstod då, som medvetslös"
Har jag fångat den?
-Känslan.
-Ja och livet kan ha givit dig en gåva.
-Som att livet själv skulle ha uppstått?
-Jag måste ha misstagit mig på något.
-Nej, det är inte ditt fel!
-Men hur?
-Mina återblickar är så svåra från det året.
-Vilket år?
-Jag vet inte, -82 eller -83, tror jag.
-Nu gör det så ont inom mig, känslan..
-Bra, nu slutar vi för idag, men den här texten,
den vill jag att du arbetar med, tills nästa gång.

Texten, skrivet på det vackra papperet;

"Kan livet givit mig en sådan gåva
att livet självt uppstått, spädbarn"

Letar du efter mig nu?

(se bilden)
En sorg, en längtan till något som finns men ändå inte.