Tack för alla delade tankar, reaktioner och åsikter om lämpligheten och svårigheten i att ge konstruktiv kritik.. Ett anspråkslöst försök att sammanfatta skulle kunna vara, att en grundkänsla nog finns, att det vore idealiskt om vi hade det förtroendet för varandra. Sen utrycker olika inlägg olika grad av tilltro eller misstro eller rent av ovilja. All respekt för varje infallsvinkel. En slutsats jag drar personligen, är att jag bara kan inbjuda till mig själv och definitivt inte till någon annan. Vi är olika individer med olika bakgrund, erfarenheter, motiv osv. Känsliga är vi, annars skulle vi knappast välja lyriken som vårt språk. Jag vill i alla fall vara tydlig: välkommen att ge mig fullständigt uppriktig kritik. Beröva mig inte den chansen att utvecklas. Tack på förhand.

Petter Wingren