i parken står den stolta eken,

bland grönska och blomblad,

dess stam sträcker sig upp,

högre än något annat träd,

med ålderns rätt tronar kronan,

av lövverk i guld som glittrar,

och skuggar vår plats,

i den lummiga disponentparken

det bor en sällsam historia,

i alla rötter som förankrar sig,

genom tidernas eoner,

när vi lägger oss ner vid foten,

förvandlas allt till magi, 

i all enkelhet blir vi så små,

bredvid allt det stora,

som ryms i Guds mirakel