Om strömmarna slår om,
Krälar bort från haven,
Finner vi kanske kärleken då?

Ett mänskligt hat stelnar,
Som morgondaggen fryser,
Till glittrande is.

Om regndropparna faller upp i himlen,
Tappar sin tyngd där ute i rymden,
Följer krigen med dem då?

Ett bortglömt våld irrar bort sig,
Som små farkoster färdas,
Likt pärlor i nattens svärta.

Om solen plötsligt krampar fast,
Dånar i purpur vid horisonten,
Kan vi segla med solstormarna då?

En försvunnen värdighet hittar rätt,
Där båtarna försiktigt lägger för ankar,

Vid våra,
Hjärtans djupa,
Stränder.