kanske fanns jag mellan hennes rader,
i texter skickade från en skog,
kanske blev jag för mycket,
när hon redan hade fått nog

kanske fanns hon i mina mörka kvällar
som tända ljus i en bred fönsterkarm,
kanske var hon en hemstickad tröja,
som aldrig höll mig riktigt varm

kanske finns jag där,
i minnen som blev vackra med åren,
kanske är det mig vi pratar om,
när vi talar om dåren

kanske finns hon här,
flera år efter allt,
kanske är hon varma brisar,
när allt annat briserar kallt

kanske är jag glad för våran skull,
att vi levde lyckliga i varsitt hus,
fyllde det med kärlek
och barnben fyllda med bus

men hon har mitt nummer,
hon kanske också blir sexton igen,
kanske lyfter hon en lur,
och ringer en gammal vän

kanske pratar vi
genom toner som faktiskt dör ut,
kanske förstår vi att farväl
betyder mer än att samtalet är slut