Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att läsa César Vallejo


Mer än bara bläckspår
över ett papper,
tränger under huden,
som om tatueraren lever
invändigt med sina nålar
och plasthandskar. Stryker
över och börjar om. Stryker
över och börjar om. Börjar om.
Blir tatueraren någonsin klar? 

                *   *   *

Ditt liv som kanin, fjällig
massa i stort sjok. Sjuk och sjuk
av det rakade språket, askan.
Min aska! Kommer aldrig dö
av tid aldrig. Lämnar in väskorna
till den harmynte portiern.
Han som klipper biljetter
med bara tänderna. Snitt, snatt,
snett. Som skjuten ur en kanon
sjunker Paris, sjunker för att
vitt alltid hamnar underst vid fall.
Det är bara du som inte döljer
dina två händer i ansiktet,
ditt hår av hund,
din telefon som sjunker,
dina rörelser i grundvattnet,
din smedjas blåsbälg och eld,
ditt rödgråtna bröd,
ditt emaljöga till arv,
dina gränser som garnnystan,
din rullande berusning.  
Smaragdgrön flaska som epistel. 

                *   *   * 

Lika svårtydd är mannen
på sin gräsklippare,
inburad och hörlurar.
Men gräset blir klippt.
Han kan ro utan åror.
Dricker sitt livs kölvatten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 358 gånger
Publicerad 2017-07-22 08:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson