När pulsen säger mer än vad jag gör, när det är armar ben och kropp i vägen för förståndet, när sansen dansar ut genom dörren, vi försvinner genom nödutgången följer ljuset vita ljuset, följer vad som kan vara lyckan och insikten säger håll andan när jag kysser dig.
Så jag håller andan och du kysser mig och tiden får andra enheter när jag är med dig, det går snabbare som om jag snabbspolar och ljuden, ljuden eskalerar som mitt inre med dig, insidan får inte plats för jag växer och fylls av något, uppfylls och ja, jag tappar andan fast att jag håller andan, fumlar genom hår hud läppar och tänker att igår, idag, imorgon, det är du hela tiden. Det har alltid varit du.

Det har alltid varit du, innan jag visste att du fanns, innan jag ens började leta, innan jag visste att något fattades mig, innan tomheten grävde hål i mig, innan du försvann från mig, långt innan, långt innan det fanns någon att skriva om så var det du. Det har hela tiden varit du.