Han sprang mot friheten. Han dök upp ifrån ingenstans, när han hörde mig nynna på Idde shultz "Fiskarna i havet", jag hade varit borta hela dagen.

Han korsade en gräsmatta som inte tillhörde mitt.
Sprang så framför mig, visade mig vägen hem, (men inte alldeles), Jag gick mot VÅRT (Katten Snibbens och mitt)

Han förstod, att när jag väl förstått...
Så var det jag som skulle gå först.
Han gick med långsamma steg, efter mig.

Det var trots allt jag som hade nyckeln.
(Och skulle släppa in...
Honom).