Luften hängde sin fladdriga kappa runt omkring och överallt.

I luftrummet fanns rum och rymd nog att rymma både gråsparvar och metallfåglar och bulliga moln.

Gråa puffärmsmoln som aldrig syntes le, bara darra en smula på munschetten.  

Väder och vader var spända i minsta lilla vadmalsfiber som efter vådlig språngmarch.

Volangerna runt Snöängels fåll föll i flingade veck och hon suckade uppgivet, överdrivet över tappade trådar och tapptippade Nissar och Niecer.

I dikesdrivan satt Divan på sin snödivan och putsade på sin solskenshistoria och sin på Dikea snattade batteriljusslinga som han fäst i sin glesa hårman, den satt såklart som juten vävd.

Baronmetern hängde sin adliga, meterlånga, av lek fulla lekamen, amen, i grenen på en konst apel där hon mätte lufttryck, väskryck och andra knyck per styck. I stigande och fallande men utan att själv rubbas ur position eller bli insydd. 

Snöröjarna, fördröjarna, förnöjde sig i korsningar besjälade med vägskäl och rondeller, snus och pickarneller. Skottade och tuggade snus, spottade och  luggade grus. 

I luftrummet där allting samsades och var oenigt hände det sig att det närmade sig jul