En tjej kom på besök

sa, att det vi sysslade med var stolligheter

sa, att timmarna, dagarna, månaderna

vi lät försvinna, klistrade framför datorskärmar

var meningslöst tidsfördriv

ett mycket svagt sätt att förstöra våra liv

                                          hon varken hörde, såg eller förstod

det hissnande

med Steve Bull och Signori, som anfallspar

framför en centralt placerad Paul Gascoigne

periodvis briljant i hans blödande bakfyllefotboll

Tex Murphys, lakoniska tugg i Under a Killing Moon

humorn, som svepande vapen i Doom

eller det inkluderande förstapersonsperspektivet

                              tjejen på besök, missade väntan som pågick

i turordningsbaserade strategispel

som Panzer General

eller Heroes of Might and Magic

                                                   hon missade laddningsscenerna

realtidssnacket, och hur vi faktiskt visste

att vi satt fast i ett alltigenom korsande

frågorna som skreks rakt ut

mot skärmen, i vår uppväxtångest

                        hon kunde inte förstå och jag förstår henne nu

vi var alla alltför unga

men jag undrar hur hennes liv blev

efter resorna till Thailand, Angola

England, Staterna och Sri Lanka

jag undrar var hon är nu

efter att ha vridit sig runt sin axel alla dessa varv

vad som kom ur hennes lekförakt

och all den där växa-upp-viljan

förmodligen sitter också hon nu framför en dator

någonstans, med en undran om vem hon är

                                                        stolligheter, som hon sa