Slagregnet
straffar marken,
och den oskyldiga vädjar
med huvudet nerböjt.
Jag ser genom dina ögon
hur världen trycks ihop
av ingenting,
och lagren av glömska
står sig själv närmast
som alltid.
Som alltid.


*
Dikten uppläst



-Liten Poetik-