Din gåva krävdes för att räknas
Din åtanke eller syfte kände jag ej
Den viljan var oberoende mig
Men övertygande var din stillhet
Så kom jag nära
Så synade jag dina ådror
Så växte en känsla så bekant
Så älskade jag din historia
Ditt sken blått och din nerv silvergrå
Du bars i symbios med ett Requiem
Jag minns
Så föll ett sken o absorberades perfekt med den som levde för dig
Utan din drift endast en ihålig andlös
Min åtrå för precision,
med utanförskapets beundran i