en text direkt ur märkligheten..
nåd - det vackraste ord jag vet
Och vart ska man gå för att få ligga frågar hon med lätt ton. Portiern ser förbryllad ut ett ögonblick. - Pardon? Hon upprepar frågan. Vart ska man gå för att få cigg här i närheten. Åh, säger han, gå bara runt hörnet så finns en utmärkt tobaksaffär. Cigariller för Madame antar jag. Andan tas ur henne under katedralens dome. Gråten kommer utan förvarning, den väller över henne som en åskskur i augusti. Bänken är hård och precis rätt i sin färgton. Nött av tjänstefolk som inte fick sitta mitt för altaret. Hur länge hon sitter är svårt att avgöra, men ute i kvällen går hon runt hela byggnaden i all den prakt och letar inskriptionen hon lovat finna. Inga ord kommer till henne trots att hennes hand är hållen mjukt från den stund hon lämnade hotellets vindskrypin. Fötterna får vila på den kaklade väggen medan kroppen värmer sig i det heta vattnet. Vinet är kallt och friskt. Hon tvättar inte håret ikväll, röklukten påminner henne om kvällen.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 508 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2017-08-01 15:56
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |