Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
så storma segeloch när du väcker mig genom morgonsol finns inget att förstå. du har ingen sommar. alla mina är nu dina. så gå i förtröstan skulle jag kunna säga. jag säger lev. och låt leva. där hör jag dig vila genom min sovrumsdörr. släpp taget älskling. jag har dem nu i mina händer. och dina. Vänta dig allt. Inget är dig givet. Summera gräset vi skulle plantera. Doften, livet och dagen ger morgondagen. Jag älskar dig. Det säger jag sällan, men du har blivit min vana. Mitt liv. I det enkla, och det svåraste. somna min älskling med din arm under mitt huvud. du gör det var natt jag önskar. lägg förståelsen därhän. vila. söta. vila. du är allt det där. Stå stadigt och förankra målbilderna. Det är väl så man lever ett liv. eller.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 339 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2017-08-03 00:29
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |