Först ville jag göra mitt verk uppå jorden
men verket var svårt och jorden var stor den
Jag vände mitt anlete upp mot det höga
men en stjärna flög ner och sket i mitt öga

Jag svor till men fick svar och det lät som en åska
Då kom där ifrån himmelen till mig en droska
Den förde mig neder till helvetets salar
och chauffören sa Det är fan som betalar

Jag hörde ett hånskratt och skrattade själv
åt mitt märkliga predikament
jag guppade lustigt på glömskans älv

Så fick jag till sist låta hoppet fara
ja nu var det riktigt illa bevänt
Mitt verk fick jag glömma för helvetets mara