Det sitter en fågel med bruten vinge i rännstenen

Ser med sorgsen blick mot den blå himlen

Jag följer dess förtvivlade kamp

Då fågeln gång på gång försöker lyfta

Jag vet att den kämpar för sitt liv där och då

Men jag kan bara vemodigt se på

Då fågeln sakta tynar bort där i rännstenen

Den sjunger så hjärtskärande vackert

En tår trillar från min kind av dess längtan

Den lilla fågeln bär på en endaste önskan

Det är att åter få lyfta mot den klarblå himlen

En sista gång

En önskan den aldrig han uppleva

Fågeln med den brutna vingen dog där i rännstenen

Till sina egna toner av längtan den somnade in