Menar tyg, som i linne, doftar sandelträ, det är lätt

grova trådar, syr ihop, jag är vaken, inte du, hoppar hopprep

genom skogen, finns ett nu?

Över stenar växer mossa, alltså, som en björn

- Ja men jo, visst är det så.

hör ett sus genom, fönstret, det är öppet, när en skugga

blir ett ljus, som en fråga blir ett svar, hoppa

så får du se

grova tyget, över bröstet, är det rött

- Hallå, är du kvar?

mitt på stigen, där i hoppet, ingen ser

mitt i, finns ett jag?

Häver bröstet, är en andning, det blåser upp

som i kuling, det är styvt, alltså ganska bra

som är nära, där i fönstret och i skogen

på samma gång

- Det smakar salt

ingen fattar, bara orden, de står kvar.