Jag har druckit många kalla öl i värmen,
rökt ett gäng cigaretter
och tomt stirrat
ut mot havet.
Längtat efter det där
livet
som jag trivdes i
innan jag älskade och blev sviken
och vägrade erkänna
att det gjorde ont.
För jag "verkar överleva allt".

Jag har snubblat på fyllan i Budapest,
en kyss mot marken
som gav en sönderslagen läpp
och en lös tand.
Tvingats be om hjälp
och känna mig rädd och hjälplös
bland vänlighet från främlingar
som inte förväntar sig av mig
att överleva allt.

Jag har haft vätskebrist och deppardagar,
smörjt mig med solskyddskräm
och plåstrat om mina skoskav
och skrubbsår.
Vågat vårda mig själv.
Våga känna att det gjorde ont,
i förhoppning
att det läker något
och att jag sen kan överleva allt.


Tills jag inte kan det igen.