Jag står i hallen och väntar. Jag har stått här ganska länge nu. Du stökar runt i lägenheten. Städar upp efter gårdagens middag. Egentligen förstår jag inte riktigt varför vi har så bråttom iväg. Vi hade en sådan trevlig kväll hemma hos dig. Tända ljus och du serverade mig mat – skaldjur och en flaska vin. I morse fick jag blommor av dig. Förvisso bara någon grön planta med tendenser till vissna blad... men man vill ju inte verka otacksam så jag sa inget. Och det är faktiskt tanken som räknas. Nu är det dags. Du drar på dig skorna och jackan. Vi ska gå ut. Du håller mig i handen. Jag bär ett rött fodral du införskaffat på Åhléns. Du öppnar ytterdörren och föser mig lätt framför dig. Vi hinner inte många steg innan du kommer på att du glömt något. Du går in igen och stänger dörren. Jag blir stående där i trappuppgången. Längst ner går dörren till porten igen med en smäll. Det kommer någon. Det visar sig vara din granne. Hon tittar på mig med en skeptisk uppsyn och rynkar på näsan. Hennes hund däremot nosar glatt på mig och viftar på svansen. - Nej usch... fy dig Fido! utbrister hon. Du kommer ut igen. I handen håller du kartongen till Björn Borg-skorna jag kom med igår. De passade inte så du ska byta dem. Du ler ursäktande mot grannen och fattar tag i mig. Lite bryskt den här gången. Vi kommer ut på gården till ditt hus. Det duggregnar och du skyndar på stegen. Genar över gräsmattan med skokartongen i ena handen och mig i den andra. Går mot ett annat mindre hus. Du fattar handtaget på dörren, trycker ner det, öppnar. Jag hinner läsa: ”Hushållsavfall.” Och där dumpar du mig. (uppgiften på skrivarkursen var att skriva om en soppåse ;-)