Du tar min hand upp för trappan. Vinden är stor och fylld med bråte. I hörn och skuggor skymtar små hemligheter; anekdoter över svunnen tid.
Jag ler när jag tar sista trappsteget och drar in doften av damm, malätna böcker och föråldrande i näsan.
Sen börjar sökandet efter alla de påstådda hemligheter ni lämnade efter er. Jag kan inte låta bli att fingra på alla tingesten ni har samlat på er; jag smeker bokryggarna som är en salig blandning av psalmböcker från då någon var barn, till otaliga samlingar ordlistor och romaner.
Du tar upp en kikare och tittar på mig genom hålen. Jag undrar vad du ser.
Jag rör vid föremålen i hyllorna längs väggarna, kommer fram till era fotoalbum. Här finns ni alltid förevigade i en resa genom tiden. Vissa album viskar om en tid innan er och jag undrar över ansiktena på de svartvita porträtten.
I mitten av rummet står grammofonen. Du slår dig ner i en fåtölj och tittar dig nästan salig omkring i rummet.
Musiken knastrar och några strimmor sol letar sig förbi spetsgardinerna. Vi sitter sådär ganska länge, du och jag.
I ert bibliotek med tid leker vi i era minnen och läser er historia.