Just nu hatar jag er allihop
alla som styr och ställer
som har åsikter och krav
eller jävla reaktioner på mina förbannade behov
Hatar er!
Hatar partnerskap
svartsjuka, grinighet, gräl byggda på missförstånd
Hatar föräldraskap
vampyrungar som hänger sig fast i navelsträngarna
suger ut näring, ersätter med skuld
Hatar att älska er!
För jag älskar er!
Era jävlar!
Hatar min dysfunktionella skitfamilj
som inte finns där
Systrar som inte bryr sig
Föräldrar som inte fattar bättre...
Och alla arbetskamrater, ni som får så mycket av min vakna tid
Ni som är mitt sociala centrum
Där jag behövs och gör skillnad...
Ni är bara en illusion
byggt på en idiotisk idé av värdet i prestationer
Så jävla meningslöst
så man drunknar i det...
Hatar att känna!
Hatar att behöva...
Hatar att
finnas
här
nu