Till dekadensens näste
flyter vi i land på flottar gjorda av extas.
Vid skymningstider lägger vi en hand på våra munnar
och tar i från tårna.
När mörkret sakta faller är gatorna våra igen,
sakta bubblar hårda huskroppar till liv.
I luften lämnar våra fotsteg
klingande skratt
och varma munnar.
Gräsprydda knän gungar till liv
och nuddar varandra.