... så sant mitt namn
är Sten Peter

En stenklippa
som består
år efter år efter år

utan hänsyn till
att tiden sin gilla gång går

Jag är ett barn av jord
jämväl ett barn 
av det stjärnbeströdda himlavalvet

Stjärnstoft
samlat i
och
förvandlat till
ett kärl
vilket härbärgerar en själ
som utifrån sina egna skäl

vill vara kvar

oavsett det som hänt
det som släcker ljusen
vars lågor
en gång av kärleken tänts

En själ som av nyfikenhet 
på vad som styr människors verklighet
söker svar på frågor
ingen annan vågar ställa

Av outgrundliga skäl
det obestridligt
påvisbart uppenbara
väljer att fria
hellre än fälla

Allt som varit
och inte längre är
Allt det mörkerskeende
som tagit udden av 
varje stund av hoppfullt leende

Sådant som fått mången annan själ
att välja att till livet på vår jord ta farväl

Min själ likväl 
valt att stanna kvar
i det som ändå är 
trotsa allt det som en gång var

av utifrån vad jag kan se
endast av det skälet
att den hyser en obeveklig nyfikenhet
på det som ännu inte är
men som kan komma att bli

Den får mig att samla glimtar av ljus
till knippen som förtränger 
det mörker som råder
på grund av alla tidigare släckta ljus

Den får mig att tro på kärleken
och dess helande läkande rus

Men framför allt
värmer den sig
inom mig
med förtröstan om
att när jag fryser
och som allra mest ryser
för att det känns så kallt

det räcker
med ett litet leende
och en blick
för att jag åter ska se
det vackraste i livet
utan att ta det för givet

och att det får mig att vilja ge
så mycket mer än jag får
då jag inser
livets makt och gåva 
att mena mig väl

vilket gör att jag ser och förstår
varför min själ oavsett
ej vill ta farväl 
utan väljer att stanna ytterligare
ett obestämt antal år

om inte annat 
för den tillit den känner
inför att jag vad som än händer
väljer att lyssna till dess röst
när den berättar för mig
om den kärlek som väntar
på att få bli upplevd av mig
tillsammans med dig
som är ämnad för mig

Det är för mig en tröst
som skänker värme
och livsvilja i hjärtat
som fortsätter att pumpa livsenergi
genom mitt bröst
utigenom hela min kropp

och ger mig hopp
om att jag en dag
ska få
gråta alla  mina tårar
och skratta alla mina skratt

trotts att jag stundom
möter människor
som mina känslor sårar

bara för att de kan

och ibland för att 
det är för mig fel kvinna
och för att jag råkar vara man

Så här en tidig söndagsmorgon
jag allt som oftas när jag är ensam känner
att trotts att kärleken jag söker 
ännu inte infunnit sig hos mig
då jag ännu inte funnit dig
som är ämnad för mig

så är jag innerligt tacksam för
att jag har alla mina fina vänner

- och inte minst för mina underbara barn
som mig så innerligt väl behöver
förutan vilka mitt liv för länge sedan
redan vore över -

Utan ert stöd och allt det ni ger
bara genom att finnas där för mig
skulle nog min själ likväl finna
att det kanske trotts allt vore det bästa
att lämna denna jord och det kärl 
av stjärnstoft som härbärgerar mig

Tack än en gång för att ni finns!

_____________________________________

Publicerad här tidigare i januari 2012