II: HÄNDER SOM PASSAR PÅ PLATSER JAG INTE KAN NÅ

XXX
tillbaka vill tillbaka
första mötet dess bestående
dess brännmärke
vårvinterns sönderfallande
snölandskap
ljust från dig
och rösten din i mig
trevande som tår mot skare

XXX
tekoppar som timglas
fylls töms och fylls på nytt
vår första kontakt med varandras väggar
känslan av konturer detaljer under
metodiska fingrar
ord staplades på ord
tills vi plötsligt möttes
det tog långt tid sa du
innan du vågade känna
med foten vart vi var

XXX
det skarpaste är alltid enkelt
en tidig beröring
ett fysiskt ”tack”
omfamning genomborrad
det som börjar ta sig in
berusat minns huden
och läpparna förblir ömma
långt efter att yrseln tagit över

XXX
i längtan minskar hjärtat
dess ljus blir kristallklart
en fokuserad punkt
den att hjärtat är stort som en näve
vi håller varandras i våra knän

detta har börjat bli som att klättra
utan ansträngning

XXX
historien hänger mellan oss
en gammal telefon ton
framtiden har fört mig hit
via omvägar omskrivningar
och din röst den i mig
viskande säger du

”du har händer som passar på platser jag inte kan nå”