En stor fördel med att leva nu, anser Angela, torde vara att det i alla fall inte är 1247. För då fanns inte internet än. Och vad skall en flicka med en telefon till, frågar sig Angela vidare, om det inte fanns någon att få bilder och text av, som nu. Det känns bra också att det finns fler tevekanaler nu än då. Det fanns nog inte ens hamburgare i frysen då. På den tiden. Det har hon hört en lärare i historia säga, i skolan. Och han bör ju veta. För på honom låter det precis som om han var därifrån. Ändå påstår han att hans mamma växte upp i Kristiansstad och att hans pappa en gång varit i Paris och Rom, i Italien. Ibland när hennes lärare i engelska ställer frågan till just Angela, brukar frågan gå vidare till Jörgen efter en stund, för är det något med läraren i engelska, så är det att hon saknar tålamod med Angela. Hon sitter hellre och dagdrömmer. Det hade de nog inte heller tid med då. I alla fall inte i England. Där var det visst krig nästan jämt. Mellan precis vilka, kunde hon inte minnas. Men det borde ju Johan veta, som visst levde då. Nu har det just ringt ut till lunch och den tiden brukar Angela tillbringa med att spana på