Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Publicerad som monolog i podcasten "Sten i glashus". Av mig, Gustav.


Om bekräftelse, sex, dateing och ungdomen.

Har ni någon gång funderat över hur det moderna dateinglivet ser ut? Inte bara att det är en dålig kopia av en romantisk hollywoodfilm, det börjar bli destruktivt. Jag ska förklara vad jag menar i och med denna monolog.

Den ena sidan, alltså den kvinnliga, blir förälskade på grundval av vad partnern kan erbjuda dem. Det är alltså inte en regelrätt känsla som styr deras känsloliv längre utan en logisk, medveten eller omedveten övervägning om vad som kan erbjudas en. I första hand genom status, såsom pengar eller att partnern tar för sig i grupp.
Den andra sidan blir istället förälskade på grundval av i första hand utseende och i andra hand mindre ytliga faktorer såsom personlighet och hur man anser att en partner ”ska vara”. Allt i enlighet med ideal som sätts av det kapitalistiska samhället där någon sorts supermänniska eftersträvas. Det räcker nämligen inte med att vara en härlig och god person (oavsett vad vi lägger för värdering i ordet god). Man ska som man vara rik, känd, snygg, intellektuell och inneha status för att vara attraktiv och som kvinna ska man se bra ut, dygnets 24 timmar.

Missförstå mig inte nu. Det kapitalistiska samhället är till stor del fantastiskt, men det kommer som alla andra system med nackdelar som i kapitalismens fall blir tydliga inom vissa specifika områden. Ett av dessa områden är dateing. Vi strävar inte längre efter en partner att leva vårt liv med som enligt mig är rent psykologiskt nödvändigt för människans välmående. Den kvinnliga sidan strävar efter en accessoar som den kan skryta med och få bekräftelse av när kvinnan känner nöd efter bekräftelse. Och den manliga sidan strävar efter sex och all den bekräftelse som sexet medför. Detta resulterar i att unga människor idag letar efter snabba kemiska kickar i hjärnan genom sex och bekräftelse. Kapitalismen kom snabbt på ett sätt som gjorde det möjligt för människor att snabbt få den bekräftelse de behövde utan att delta i ett möte öga mot öga. Detta sätt kallas för internetdateing. Genom ett blotta högerswipe har en man och en kvinna, en man och en man eller en kvinna och en kvinna visat sitt sexuella intresse för en annan person utan att genomgå de naturliga processer som sker i ett möte öga mot öga. Likt en zombie scrollar vi snabbt vidare till nästa om den förra inte dög med intentionen att ingå en sexuell relation utan förpliktelser. Fråga er nu om det här på fullaste allvar kan vara hälsosamt i någon grad.

Jag kanske raljerar, jag kanske framstår som att jag står på någon hög piedestal och säger till folk att de inte ska träffas på det här sättet. Jag lovar er, jag är inte undantagen kapitalismens negativa sidor utan grundar mina preferenser på just dessa sidor på samma sätt som ni. Jag är inne i spelet och om någon nu undrar varför jag skulle vägra att delta så beror det på att jag också har mina grundläggande bekräftelsebehov. Jag behöver också de av naturen givna krav som krävs för att jag ska må bra. Men de av naturen givna kraven förvanskas av kapitalismen och det har utvecklats till att det enda sättet att få bekräftelse har blivit genom att ge efter för de snabba dopaminkickarna, internetdateingen, och en lösaktigt sexualiserad syn på människan. Vem som helst kan väl förstå att det inte var meningen att vi skulle ha en snabb relation över en natt med någon som bodde flera mil bort. Det är heller inte bara så att människan har börjat med sådana aktiviteter. Vi uppmuntrar dem också. Överallt hör man att man ska ligga med så många som möjligt på så kort tid som möjligt för att uppnå någon sorts status, en status som ger oss bekräftelse för stunden men som sedan drar ner oss i ett fördärv av ångest. En ångest som kapitalismen försökte lösa åt oss, förmodligen med goda intentioner, men misslyckades något så oerhört. Vi glömde bort att det fanns en människa bakom den där högerswipen. En människa som inte alls ska vara till för att tillgodose våra egoistiska behov. En människa med känslor, precis som du själv. Men motparten tänker ju precis lika egoistiskt så det finns ingen vinnare i det här spelet. Det har gått så långt att relationer numer är en del av en ekonomi där utbud och efterfrågan utgör incitament för ett visst handlande. Det här resulterar i att vi människor springer runt som på nålar för att inte bli sårade och vår natur säger oss att det är lättare att såra någon än att bli sårad så det är precis vad som händer. Människor nästan tävlar för att göra sig av med sin internetpartner först för att slippa bli den som blir lämnad och lämnade blir vi. Det är extremt få som faktiskt håller ihop mer än i ett par år. Lev med den insikten när 2010-talets största drog inte längre var i substansform så som kokain eller alkohol. Den kallades istället för närhet och byggde på den mest skeva synen som unga människor hade på sex och samlevnad. Fundera sedan på om det här närhetstörstande livet som tillåter dig att vakna upp bredvid någon som inte ens passade dina känslomässiga preferenser, utan kapitalismens, låter dig leva ditt liv med värdigheten i behåll. Fråga dig om det är värt det i längden, när du fyllt trettiofem, och ensamheten kommer slå dig med en spade i ansiktet. Fråga dig då om det var värt att vakna bredvid en människa du inte hade den minsta anledning att ha med att göra förutom att du ville att den skulle tillfredsställa dina bekräftelsebehov. Fråga dig vart din värdighet tog vägen när du satt med dina vänner och skrattade åt den fula jäveln på tinder som du i samma stund swipeade vänster på.




Övriga genrer (Satir) av Guol123
Läst 507 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-08-21 16:15



Bookmark and Share


  Ric
Jag skulle dock stavat det dating eller dejting.
2017-11-05

  Ric
Ligger mycket sanning i denna, och värre blir det hela tiden.
2017-11-05

  Öknens Ros VIP
Satir? Allvarsam sådan...
2017-08-21
  > Nästa text
< Föregående

Guol123