Det är bara jag som säger det.

Ibland känner jag mig som kejsaren som går naken ner för stadens gator.
Där på andra sidan bordet sitter de och nickar.
Sedan skriver de på sitt papper att jag är knäpp som tror att jag är knäpp.
Och jag tror också jag är knäpp.

Men jag är inte knäpp.
För alla är knäppa.
Och då är det inte knäppt att vara knäpp och knäppt att inte vara knäpp.

Hur gör man när världen är knäpp?
Hur Är man när knäppt är det oknäppa?

Jag struntar i om jag är knäpp.
Jag vill bara vara inte det här.
Oavsätt.
Knäpp eller oknäpp.