Tidsmån, böj din vila över 

Låt mig samlas där gräns drar vid vatten

Knäböja inför vetskapen om

att jag inte är ensam där i natten. 

Låt mig hålla mina händer, ut mot

se en tidsrymd där jag har liv

Låt min levnad vara ett hjärteblot 

Nu och till evig tid.