Där i vassen
står hon.
Långa ben
som leder
ända upp till himmelen.
Sen löses upp de
i ett moln
av hennes ljusgråa fjädrar.
Den smala halsen
påminner mig
om att se mig omkring.
Själv
fast inte ensam
är hon ute
efter kvällsmat
i Havgårdssjöns
grunda vatten.
Ingen annan
varken till vänster
eller till höger.
Häger.