Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blott människa

 

Över himlen,

sträcker sig stjärnorna,

likt band av liv

 

Gnistrande hopp,

för sårade känslor,

att lita sig till

 

De bär vägen,

som leder vidare,

bort mot insikten

 

En människa är,

blott människa,

så liten i det stora

 

 

 

 

 

 


Fri vers av StinaJ VIP
Läst 227 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-08-29 08:05



Bookmark and Share

  ResenärGenomLivet VIP
Människan är liten, ja, men tillsammans skulle vi kunna utföra underverk...
2017-09-08

  Annie b'larsson VIP
Du skriver så vackert om stjärnorna och det stora som omger oss människor. Vem minns inte januarinätterna, iskalla, hur stjärnorna gnistrar som diamanter på den svarta sammetshimlen. Det är upplyftande läsa dina hoppingivande dikter.

Dock är människan inte bara en liten människa i allt detta stora. Inte bara. Jag menar att EN ENDA människa kan göra all skillnad. Människan ska inte göra sig liten, för hon är kapabel både till fruktansvärda saker, MEN också till underbara saker. EN enda människa kan förändra många miljoner människors liv till det bättre. Vi vet detta av historien. Människan är stor, när hon vågar vara det.
2017-08-29

  Annaemi VIP
Alla människor tittar upp mot stjärnorna och letar svar på sina undringar. Fin symbolik.
2017-08-29

    ej medlem längre
Texten väcker främlingen som står bortvänd mot lågande stjärnor (Pär Lagerkvist).
2017-08-29

  Marita Ohlquist VIP
Vi är blott små delar av något större!
2017-08-29

  ULJO
Så sant. Vi männisor är små i det stora världsaltet
2017-08-29
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP